publicerad: 2021
tillrådan
bestämd form tillrådan, utrum
till|råd·an
substantiv
●
(det att ge) råd
JFR
inrådan
(någons) tillrådan (till någon) (om något/att+verb/sats)
(någons) tillrådan (till någon) (om något)
(någons) tillrådan (till någon) (om sats)
(någons) tillrådan (till någon) (om att+verb)
(någons) tillrådan (till någon) (att+verb/sats)
(någons) tillrådan (till någon) (sats)
(någons) tillrådan (till någon) (att+verb)
hon tog en veckas semester på hans tillrådan
belagt sedan 1851