publicerad: 2021  
kaos kaoset
kaos·et
substantiv
ka´os
● total oordning
JFR förvirring, oreda, 1röra 1, virrvarr
trafikkaos
ett kaos (av något/några)
ett kaos (av något)
ett kaos (av några)
det ut­bröt kaos; det rådde kaos i klass­rummet; börs­raset skapade kaos på finans­marknaderna; olycksplatsen var ett enda kaos av skrikande människor; hans hjärna var ett kaos av förvirrade tankar
○ spec. i ett skenbart paradoxalt ut­tryck
ordning i kaoset
○ spec. den oordnade materien som den ordnade världen upp­stått ur
JFR kosmos
har världen upp­stått ur kaos eller är den en skapelse av Guds hand?
belagt sedan 1644; av grek. kha´os 'den tomma, omätliga rymden', eg. 'gap'