publicerad: 2021
trivas
trivdes trivts, presens trivs
verb
●
känna trevnad och tillfredsställelse särsk. på grund av grundläggande positiva faktorer i omgivningen; om person
MOTSATS
vantrivas
någon trivs (sätt) (med någon/något/att+verb/sats)
någon trivs (sätt) (med någon)
någon trivs (sätt) (med något)
någon trivs (sätt) (med sats)
någon trivs (sätt) (med att+verb)
de trivs bra i sin nya lägenhet; hon trivs med tillvaron; han trivs med sitt arbete; de trivs tillsammans
○
äv. om djur och växter
en blomma som trivs bäst i söderfönster
belagt sedan början av 1500-talet (Sagan om Didrik af Bern);
fornsvenska þrivas 'framskrida; tillväxa; trivas'; nord. ord av omdiskuterat urspr.; jfr ursprung till
trift
trivastrivsel