publicerad: 2021  
troll trollet, plural troll, bestämd plural trollen
troll·et
substantiv
[trål´]
1 ett fult, klumpigt och en­faldigt över­naturligt väsen med svans som enl. folk­tron håller till inne i den otillgängliga skogen och bor i ett berg el. under jorden; vanligen upp­fattat som fientligt mot människan
JFR vätte
trollgubbe; trollskog; bergatroll
ett elakt troll; tomtar och troll; prinsessan rövades bort av trollen; "Nu kommer jag och äter upp dig", mullrade trollet
ibland äv. smeksamt om till­talande person, sär­skilt barn
idag fyller vårt lilla älskade troll sex månader
gå troll i något vara helt omöjligt att komma till rätta med någotåter en mål­lös lands­kamp – det verkar ha gått troll i att få in bollen i mål
när man talar om trollen (så står de i far­stun) när man talar om någon kan det hända att personen i fråga dyker uppofta ut­talat just när en så­dan person dykt upp: hon har inte varit här på jobbet på evigheter, men när man talar om trollen ...
rik som ett troll se rik
belagt sedan slutet av 1200-talet (Westgöta-Lagen); fornsvenska trul, trol; nord. ord av ovisst urspr.
2 nättroll
trollkonto; trolltråd
troll skriver ofta provokativa eller oseriösa in­lägg på nätet
mata inte trollen svara inte på oseriösa kommentarerpå nätet, i text­meddelanden m.m.
belagt sedan 2009
När troll­mor har lagt de elva små trollen och bundit fast dem i svansen,
då sjunger hon sakta för elva små trollen de vackraste ord hon känner:
Ho aj aj aj aj buff,
ho aj aj aj aj buff,
ho aj aj aj aj buff buff!
Ho aj aj aj aj buff. Margit Holmberg, Troll­mors vagg­sång (i Prinsessan och vågen och andra visor, 1940)