publicerad: 2021  
1uggla ugglan ugglor
uggl·an
substantiv
ugg`la
● typ av natt­rov­fågel med stort, runt huvud, yvig, vanligen brun­spräcklig fjäder­dräkt och hoande läte under parningstiden på våren; i myt och folk­tro ofta förknippad med sorg, död och olycka men äv. med vishet och lärdom
JFR uv
uggleskrik; kattuggla; sparvuggla
ugglans ljud­lösa flykt; i den gamla frötallen satt en tyst, orörlig uggla; ugglan var vishetsgudinnan Pallas Athenas fågel
○ äv. bildligt om person med liknande (före­givna) egenskaper vanligen i sammansättn.
nattuggla
ana ugglor i mossen ana något miss­tänkt i görningenhon anade ugglor i mossen och lät en revisor granska stiftelsens räkenskaper
klok som en uggla se klok
belagt sedan 1361 (som tillnamn; (fastebrev utfärdat av häradshövdingen Botolf i småländska Sevede härad (Svenskt Diplomatarium))) fornsvenska ugla; av ljud­härmande urspr.
2uggla ugglade ugglat
verb
ugg`la
● var­dagligt sitta utan att före­ta sig något särsk. natte­tid
någon ugglar
ett håg­löst par satt och ugglade i ett hörn på kaféet
belagt sedan 1892; till 1uggla!!
ugglaugglande