publicerad: 2021
utarma
utarmade utarmat
verb
●
ofta perfekt particip
göra fattig
utarma någon/något (på något)
utarma någon (på något)
utarma något (på något)
landet var utarmat efter de långvariga ekonomiska sanktionerna
○
äv. om att skapa brist på något
jorden hade utarmats av felaktig gödning; barnen var känslomässigt utarmade
belagt sedan 1504 (brev från biskop Hemming Gadd i Linköping till Svante Nilsson (Styffe));
fornsvenska utarma; till
2arm
utarmautarmande, utarmning