publicerad: 2021  
värdes presens och preteritum konjunktiv
värd·es
verb
`rdes
ålderdomligt; mest bibliskt måtte bevärdiga dig/sig med att
någon värdes verb
Herre, vi ber, att du värdes hjälpa och trösta alla bedrövade
belagt sedan 1506 (brev från biskop Hemming Gadd i Linköping till Svante Nilsson (Styffe)); fornsvenska värdhes, till värdhas 'värdigas'; till 1värd!!; jfr ur­sprung till värdigas