publicerad: 2021
1publik
publiken publiker
publ·ik·en
substantiv
publi´k 
●
samling åskådare eller åhörare vid (konstnärlig) föreställning, evenemang eller dylikt men äv. allmännare
publikfavorit; publikrekord; publiksiffra; teaterpublik; tv-publik; vernissagepublik
uppträda inför publik; dra en stor publik; publiken applåderade; publiken buade ut hemmalaget; han visste inte att han hade publik vid inbrottet
○
äv.
läsekrets
skriva för den breda publiken; författaren vill nå en ny publik
○
äv. om personer som deltar i (offentlig) verksamhet av mer el. mindre underhållande slag
danspublik
auktionen hade en kunnig publik
○
i sammansättn. äv. för att ange stor popularitet
publikfilm; publikpjäs; publiksport
belagt sedan 1745;
av franska public med samma betydelse; till
2publik 1
2publik
publikt publika
publ·ik
adjektiv
publi´k
1
offentlig eller allmän
förr var avrättningar publika skådespel
belagt sedan 1631;
av franska public, lat. pu´blicus med samma betydelse, trol. till lat. pu´bes '(en) vuxen'; jfr ursprung till
pubertet
2
som har att göra med publikmängd
tävlingarna blev en publik succé; publikt sett blev årets VM ett fiasko (adverbial)
belagt sedan 1920
