publicerad: 2021  
vidrig vidrigt vidriga
vidr·ig
adjektiv
vi`drig
1 som väcker starka känslor av obehag och äckel
JFR avskyvärd, motbjudande, otäck, vedervärdig
vidrig (för någon) (att+verb) vidrig (mot någon)
vidriga bilder; en vidrig stank slog emot henne; de vidriga sanitära förhållandena i lägret; det måste ha varit vidrigt för offret att åter behöva möta gärnings­mannen
○ äv. om handling, upp­trädande eller dylikt
vidriga lögner; vidrigt förtal; hon är vidrig mot alla i klassen
belagt sedan 1666; av tyska widrig 'mot­satt; mot­strävig; fientlig', till wider 'emot'; jfr ur­sprung till rättsvidrig, vedervärdig
2 mest i sammansättn. som strider mot eller är oförenlig med något
grundlagsvidrig; miljövidrig; regelvidrig; rättsvidrig; tankevidrig
belagt sedan 1832