publicerad: 2021  
vokativ vokativen vokativer
vok·at·iv·en
substantiv
[våk`-] äv. [vok`-]
● ett kasus som an­vänds vid till­tal i t.ex. latin och slaviska språk; i svenskan bara i stelnade ut­tryck
JFR tilltalsform
vokativform; vokativändelse
"Jesu" står i vokativ i "O, Herre Jesu, hör min bön"
belagt sedan 1801; 1693: vokativus; av lat. (ca´sus) vocati´vus med samma betydelse, till voca´re 'ropa; kalla'; jfr ur­sprung till 1vokal!!