publicerad: 2021  
vricka vrickade vrickat
verb
vrick`a
1 kraftigt vrida (fot- eller hand­led) i fel­aktig ställning så att leden skadas lätt och svullnar
JFR stuka 1
någon vrickar något
hon vrickade foten i fallet; han har vrickat hand­leden
belagt sedan 1614; jfr sv. dial. vrickla med samma betydelse; besläktat med vrida, vrist
2 föra fram och åter med små, snabba, ryckiga rörelser för att lossa något eller dylikt
JFR vicka 2
någon vrickar (på) något
vricka på den lösa tanden
○ spec. röra åra fram och åter med små rörelser i aktern på mindre båt och på det sättet föra den fram­åt
vrickeka
belagt sedan 1705
vrickavrickande, vrickning