publicerad: 2021  
yta ytan ytor
yt·an
substantiv
y`ta
1 yttersta skikt av något som begränsar före­teelsen i fråga mot om­givningen
JFR utsida
vattenyta
en yta (av/på något)
en yta (av något)
en yta (på något)
en blank yta; en matt yta; en slät yta; en skrovlig yta; ett bröd med krispig yta
○ spec. om vatten­yta
ytnivå
oljan hade flutit upp till ytan
○ äv. bildligt i ut­tryck för vad som är synligt (och inte synligt)
stämningen var hjärtlig, men under ytan anades mot­sättningar; på stor­mötet kom miss­nöjet upp till ytan
bara skrapa på ytan 1endast på­börjaett arbete eller dylikt: fuskarna i branschen håller på att av­slöjas, även om myndigheterna hit­tills bara har skrapat på ytan 2vara allt­för ytligi sin analys eller dylikt: hans fram­ställning skrapade bara på ytan
ha nerverna på ytan se nerv
vilja försvinna från jordens yta snabbt vilja försvinnahan kände rodnaden stiga över kinderna och ville bara försvinna från jordens yta
belagt sedan ca 1640; bildn. till ut
2 storlek som kan mätas i längd och bredd men inte i djup el. tjocklek
SYN. area JFR rymd 2
ytvidd; segelyta; tomtyta
en yta (av/på mått)
en yta (av mått)
en yta (på mått)
en yta av sju hektar; hög­hus sparar yta
○ äv. om visst om­råde
skapa fria ytor; försvara landets gränser och yta
belagt sedan 1763