publicerad: 2021  
zon zonen zoner
zon·en
substantiv
1 ofta i vetenskapliga, tekniska el. juridiska samman­hang sär­skilt del­område där speciella förhållanden gäller el. har upp­rättats
JFR bälte 2, region, sektor
zongräns; fiskezon; frihandelszon; klimatzon; vegetationszon
större delen av Afrika till­hör den heta zonen; den demilitariserade zonen mellan de båda staterna; de ekonomiska zonerna, som sträcker sig 200 sjö­mil från staternas kustlinjer
○ spec. om vissa partier på kroppen
mannens och kvinnans erogena zoner
○ spec. äv. del av geologisk lager­följd som karakteriseras av enhetliga fossil
JFR fas 1
○ i sammansättn. äv. mer abstrakt
farozon; riskzon
belagt sedan 1792; formen zona 1690; av grek. zo´ne 'gördel, bälte'
2 ettdera av två lägen för poängberäkning i bridge särsk. om det läge då både vinst- och straff­poäng är högre
Öst-Väst var i zonen; Nord-Syd var i ofarlig zon
belagt sedan 1933
3 upp­sättning kristall­ytor vars skärnings­linjer är parallella med en viss riktning
belagt sedan 1870