publicerad: 2021  
återkalla återkallade återkallat
verb
å`terkalla
1 upp­mana att komma till­baka särsk. från el. till tjänst­göring men äv. all­männare
någon/något återkallar någon/något (från något) (till något)
någon återkallar någon (från något) (till något)
någon återkallar något (från något) (till något)
något återkallar någon (från något) (till något)
något återkallar något (från något) (till något)
NN åter­kallades till arbetet
○ äv. med av­seende på for­don eller dylikt
planet åter­kallades från start­banan; fabriken blev tvungen att åter­kalla en hel serie bilar av den senaste modellen
○ äv. bildligt i fråga om abstrakta förhållanden få att komma till­baka
ord­föranden åter­kallade mötet till ordningen; händelsen åter­kallade honom med ens till verkligheten
belagt sedan 1285 (stadga utfärdad i Skänninge av Magnus Ladulås (Svenskt Diplomatarium)); fornsvenska aterkalla
2 dra till­baka som rättslig handling och där­med upp­häva, in­ställa etc.
JFR återta 1
återkallelse
någon återkallar något
inkasso­ärendet åter­kallades; full­makten åter­kallades; myndigheten åter­kallade beslutet
belagt sedan förra hälften av 1300-talet Uplands-Lagen
3 på nytt fram­bringa sitt in­tryck av eller sin före­ställning om något tidigare upp­levt, tänkt el. känt
någon återkallar något
åter­kalla en sinnes­stämning; hon försökte åter­kalla det exakta händelse­förloppet i minnet
belagt sedan 1733
återkallaåterkallande