publicerad: 2021  
annanstans
ann·an|­stans
adverb
an´nanstans el. med två huvudtryck
● i vissa ut­tryck; äv. två ord på annan plats
JFR annorstädes
de sökte henne i hemmet, men hon var någon annan­stans; han hade ingen annan­stans att ta vägen och fick flytta hem till föräldrarna igen
belagt sedan slutet av 1200-talet (Westgöta-Lagen); fornsvenska annarstadz, annanstadz; till annan och fornsvenska staþer 'plats'; jfr ur­sprung till stad