publicerad: 2021  
1mässa mässan mässor
mäss·an
substantiv
mäss`a
1 den kristna kyrkans huvud­gudstjänst med nattvardsfirande särsk. om den katolska men ock­så i lutherska samman­hang
JFR andakt 1, gudstjänst
mässkrud; högmässa; midnattsmässa; påskmässa
(på/under/vid) mässan
(på) mässan
(under) mässan
(vid) mässan
förrätta mässa; hålla mässa; gå i mässan
belagt sedan slutet av 1200-talet (Westgöta-Lagen); av medeltidslat. miss´a, till det lat. ut­trycket it´e, miss´a es´t 'gå, församlingen åt­skiljes', var­med en del av guds­tjänsten av­slutades; jfr ur­sprung till missale, mission, mäss
2 typ av fler­stämmig körkomposition som ut­vecklats ur kyrko­musiken men efter hand sprängt den liturgiska ramen
Bachs mässa i h-moll
○ ur­sprungligen om musiken till den katolska kyrkans fasta sång­stycken (Kyrie, Gloria, Credo, Sanctus, Agnus Dei)
belagt sedan 1819
3 större ut­ställning med viss typ av varor från flera olika försäljare vanligen av­sedd för åter­försäljare snarare än för konsumenter
mässområde; bokmässa; båtmässa; modemässa; varumässa
(på/under/vid) mässan
(på) mässan
(under) mässan
(vid) mässan
den nyaste modellen visades i en special­hall på mässan
belagt sedan 1669; av tyska Messe med samma betydelse; samma ord som 1mässa 1 (marknader hölls förr ofta vid kyrko­högtiderna)
2mässa mässade mässat
verb
mäss`a
● ibland ironiskt tala en­tonigt och ut­draget ibland med sjungande röst
mässa (något)
mässa (om någon/något/sats)
mässa (om någon)
mässa (om något)
mässa (om sats)
nyhets­uppläsaren mässade änd­lösa telegram om krig och elände; prästen mässade om ljusets kamp mot mörkret
○ äv. ålderdomligt förrätta mässa
○ äv. ålderdomligt fram­föra sångpartier i guds­tjänst
belagt sedan början av 1500-talet (Läke- och örte-böcker); fornsvenska mässa
mässamässande, mässning