publicerad: 2021  
behörighet behörigheten behörigheter
be·hör·ig·het·en
substantiv
behö´righet
● det att upp­fylla de formella kraven för tjänst, studier etc.
JFR förkunskapskrav, kompetens 1
behörighetskrav
behörighet (till något/att+verb)
behörighet (till något)
behörighet (till att+verb)
behörighet (att+verb)
lärare utan formell behörighet; student­examen ger all­män behörighet till högre studier
○ sär­skilt om myndighets rättighet
förvaltnings­mål ligger under kammar­rättens behörighet
belagt sedan 1810