publicerad: 2021  
beröring beröringen beröringar
be·rör·ing·en
substantiv
berö´ring
1 (lätt) kontakt särsk. mellan levande varelse och före­mål
beröring (av/med någon/något)
beröring (av någon)
beröring (av något)
beröring (med någon)
beröring (med något)
man bör inte stapla burkarna så att de rasar vid minsta beröring
○ ibland med före­ställning om över­föring av kraft
de trodde att pojken hade blivit frisk genom magikerns beröring
○ ofta bildligt bekantskap, um­gänge
hon vill inte ha någon beröring med honom; ett problem som personalen ofta kommer i beröring med
belagt sedan 1812
2 mindre brukligt omnämnande
beröring (av någon/något)
beröring (av någon)
beröring (av något)
beröringen av miljö­problemen är helt flyktig i boken
belagt sedan 1825