publicerad: 2021  
buske busken buskar
busk·en
substantiv
bus`ke
● (större) fler­årig växt med förvedad stam som förgrenar sig under eller strax ovan jord­ytan och allt­så saknar egentlig huvud­stam; vanligen i storlek från halv till dubbel manshöjd
JFR ris 2, träd, ört
busksnår; enbuske; syrenbuske; vinbärsbuske
(i) busken
huset låg väl dolt bak­om träd och buskar; från nästan varje buske hördes röd­hakens spröda stämma
○ äv. om före­mål med liknande form
fjäderbuske
en tät buske av hår
○ äv. bildligt i ut­tryck för försiktighet eller dylikt
kritikerna trycker i buskarna än så länge
○ ibland äv. var­dagligt; skämtsamt om­råde ute i naturen med ton­vikt på bristande bekvämlighet och dylikt
JFR bush
rep­gubbarna har legat ute i busken i två veckor
sticka huvudet i busken se huvud
belagt sedan ca 1385 (Klosterläsning); fornsvenska buske; gemensamt germanskt ord, trol. urspr. 'ngt svällande'; jfr ur­sprung till bukett, buskage