publicerad: 2021  
dispyt dispyten dispyter
dis·pyt·en
substantiv
dispy´t
● livlig diskussion där parterna på­stridigt hävdar sina argument
JFR gräl, meningsutbyte, 1träta, tvist
(i) dispyt (med någon) (om någon/något/sats)
(i) dispyt (med någon) (om någon)
(i) dispyt (med någon) (om något)
(i) dispyt (med någon) (om sats)
en dispyt (mellan några) (om någon/något/sats)
en dispyt (mellan några) (om någon)
en dispyt (mellan några) (om något)
en dispyt (mellan några) (om sats)
de råkade i dispyt om en parkerings­plats; NN fick rött kort efter en dispyt med domaren
belagt sedan 1633; av franska dispute med samma betydelse; till disputera