publicerad: 2021
drälla
drällde drällt, presens dräller
verb
1
vardagligt
ofta med partikel, särskiltomkring
planlöst förflytta sig hit och dit
JFR
1driva 3
någon dräller (någonstans)
ungdomarna drällde omkring på stan; föräldrarna ville inte ha hennes kompisar drällande i huset på kvällarna
○
äv.
vårdslöst spilla eller slänga
någon dräller (något) (i/på något)
någon dräller (något) (i något)
någon dräller (något) (på något)
hon drällde kaksmulor på golvet; drälla kläder på golvet
belagt sedan 1889;
sv. dial. drälla 'falla ned; tappa; spilla'; av ovisst urspr.
2
vardagligt
förekomma (i) stor och oordnad mängd
något dräller av något/några (någonstans)
något dräller av något (någonstans)
något dräller av några (någonstans)
det drällde av ungar på gården
○
äv. med konstruktionsväxling
boken dräller av tokiga infall
belagt sedan 1947
drälladrällande