publicerad: 2021  
drabant drabanten drabanter
drab·ant·en
substantiv
draban´t
1 med­lem av liv­vakt ur­sprungligen till furstlig person, nu­mera mest med ceremoniella upp­gifter
konungens drabanter
belagt sedan 1504 (brev från biskop Hemming Gadd i Linköping till Svante Nilsson (Styffe)); fornsvenska dravant; av lågtyska dravant, tyska Trabant med samma betydelse; av om­diskuterat urspr.; jfr ita. trabante med samma betydelse
2 himla­kropp som rör sig runt en planet
SYN. måne JFR satellit 1
någons/någots drabant
någons drabant
någots drabant
drabant till någon/något
drabant till någon
drabant till något
Jupiters drabanter
○ äv. om andra sekundära före­teelser vanligen i sammansättn.
drabantstad
kromosomernas drabanter
belagt sedan 1682