publicerad: 2021  
ta emot tog tagit, presens tar
tag·it e·mot
verb
ta emo´t
1 äv. fast sammansättn., se emotta, motta acceptera att erhålla
JFR ta 3
emottagande; mottagande; mottagning
någon tar emot något
han ville inte ta emot gåvan; ta emot mutor
äv. all­männare
ta emot en förfrågan; ta emot ett telefon­samtal; ta emot hot­mejl; skicka och ta emot sms
äv. med av­seende på abstrakta före­teelser, ofta negativa sådana
emottagande
chefen hade svårt att ta emot kritik från personalen; ta emot ett cancer­besked
äv. med an­givande av reaktion eller dylikt
de tog emot förslaget med ovationer
tacka och ta emot se tacka
belagt sedan 1484 (Josua bok, Domare boken); fornsvenska taka a mot 'ta emot (gäst)'
2 äv. fast sammansättn., se motta möta och väl­komna an­kommande gäster eller dylikt
någon tar emot (någon) (någonstans)
han tog emot dem vid in­gången
äv. i absolut an­vändning
doktorn tar strax emot, så sitt ner och vänta så länge!; ministern tar emot i stora salongen
äv. något ut­vidgat
ta emot en utbytes­student; landet kan inte ta emot fler flyktingar
äv. om lokal och dylikt vara öppen för (och kunna hysa)
något tar emot någon/något
något tar emot någon
något tar emot något
museet tar emot besökare även på kvällarna; hamnen kunde inte ta emot så stora far­tyg
belagt sedan slutet av 1400-talet H[elige] Susos Gudeliga Snilles Väckare
3 vara i vägen
något tar emot
det var något som tog emot vid fram­hjulet
äv. bildligt kännas olustigt
det tar emot att besvära dem; det tog emot att ge sig ut och träna i det rå­kalla vädret
belagt sedan 1723