publicerad: 2021  
förtiga förteg, förtigit, presens förtiger
verb
förti´ga
under­låta att nämna något som naturligen borde ha nämnts; med av­sikt att hemlig­hålla det
någon förtiger något/sats (för någon)
någon förtiger något (för någon)
någon förtiger sats (för någon)
förtiga sanningen; hon förteg brevets inne­håll för honom
belagt sedan 1472–86 (Speculum Virginum); fornsvenska forþighia
förtigaförtigande