publicerad: 2021
förvånad
förvånat förvånade
för·vån·ad
adjektiv
●
som känslomässigt reagerar såsom inför något oväntat
förvånad (sats)
förvånad (över något/att+verb/sats)
förvånad (över något)
förvånad (över sats)
förvånad (över att+verb)
hon blev förvånad när hon fick höra hur gammal han var; han höjde förvånat på ögonbrynen (adverbial)
○
äv. om handling eller dylikt
hon gav honom en förvånad blick
○
äv. med bibetydelse av besvikelse, irritation eller dylikt
partiledaren sade sig vara förvånad över kritiken från de egna leden
belagt sedan 1678
Män som har gjort sitt blir aldrig särskilt förvånade.
Stig Claesson, Vem älskar Yngve Frej? (1968)