publicerad: 2021  
förvåning förvåningen
för·vån·ing·en
substantiv
förvå´ning
● känslo­mässig reaktion så­som in­för något oväntat
JFR häpnad, överraskning
förvåning (över något/att+verb/sats)
förvåning (över något)
förvåning (över sats)
förvåning (över att+verb)
(till någons) förvåning
gapa av förvåning; känna förvåning; beslutet väckte stor förvåning; till allas förvåning vanns tävlingen av en junior
○ ibland med bi­betydelse av besvikelse, irritation och dylikt
ord­föranden ut­tryckte sin förvåning över att så många leda­möter var från­varande
döm om min förvåning (när ...) före­ställ dig min förvåning (när ...)döm om min förvåning när han redan efter vårt första möte ville skriva kontrakt
belagt sedan 1815