publicerad: 2021
musik
musiken
mus·ik·en
substantiv
1
konstnärligt ordnad mängd av toner av (vanligen) olika höjd och klang ordnad efter rytmiska, harmoniska och melodiska lagar
musik (till något)
lätt musik; klassisk musik; seriös musik; spela improviserad musik; komponera musik; text och musik av NN; Griegs musik till Peer Gynt
○
äv. om konstarten som sådan
musikteori
musikens historia; undervisa i musik
○
ibland om instrumentalmusik i mots. till sång
sång och musik
○
äv. bildligt i uttryck för något angenämt, färgstarkt eller dylikt
ljuv musik uppstod i hjärtat; detta är som musik i mina öron; ska det gå åt helvete ska det gå med musik
konkret musik
musik som använder sig av inspelade ljudeffekter som ställs samman eller omvandlashans nyinspelade material låter närmast som konkret musik från sextiotalet
levande musik
musik från närvarande orkesteri mots. till t.ex. musik på cd-skiva:
alla lördagar är det dans till levande musik i hotellets restaurang
sfärernas musik
översinnligt vackra, men för människan inte hörbara toner alstrade av himlakropparnas rörelserenl. gamla föreställningar:
tonerna gav dem en föraning om sfärernas musik
belagt sedan 1619;
via tyska, franska av lat. mu´sica; av grek. mousike´ (tekh´ne) 'musisk (konst); musik'; till
musa
2
vardagligt
grupp som framför instrumentalmusik
JFR
musikkår
musiken gick i spetsen av demonstrationståget
belagt sedan 1783