publicerad: 2021
klunga
klungan klungor
klung·an
substantiv
●
väl samlad men oordnad mindre grupp av personer, djur el. större föremål
folkklunga; huvudklunga; trädklunga
en klunga (några)
en klunga (av några)
en klunga människor; en klunga byggnader; båtarna låg för ankar i en klunga; en tät klunga palmer
○
spec. i idrottssammanhang (bl.a. cykelsport)
tätklunga
ett utbrytningsförsök från klungan
belagt sedan 1805;
sv. dial. klunga; jfr da. klynge, no. klunge med samma betydelse; besläktat med
klänga