publicerad: 2021  
fresta frestade frestat
verb
fres`ta
1 (försöka) på­verka till visst beteende genom att fram­ställa det som förknippat med något an­genämt
SE frestelse JFR locka 2
frestare; frestelse
någon/något frestar någon (med/till något)
någon frestar någon (med något)
någon frestar någon (till något)
något frestar någon (med något)
något frestar någon (till något)
får man fresta med en bit tårta?; skylt­fönstren frestar med färg­glada lek­saker
○ spec. i kristen tanke­värld försöka förleda till synd
Jesus frestades i fyr­tio dagar; Eva frestade Adam
○ äv. något försvagat (vanligen pass.) ge lust (att)
något frestar någon ((att+)verb)
en speciell humor som man frestas (att) kalla göteborgsk
belagt sedan senare hälften av 1300-talet (Fornsvenska legendariet (Codex Bureanus)); fornsvenska fresta, frästa 'försöka, pröva; fresta'; av om­diskuterat urspr.
2 ut­sätta för an­strängning eller svårt prov
JFR anstränga
någon/något frestar (på) någon/något
någon frestar (på) någon
någon frestar (på) något
något frestar (på) någon
något frestar (på) något
han frestade mål­vakten med ett lurigt skott; den sista backen frestade på krafterna; de ständiga förseningarna frestade på tåla­modet; den höga musiken på natt­klubben började fresta på grannarnas tåla­mod
○ äv. bildligt pröva (på)
fresta lyckan
belagt sedan 1761
frestafrestande
fresta på