publicerad: 2021  
1lysa lysan lysor
lys·an
substantiv
ly`sa
● folklig benämning sär­skilt i sammansättn. (typ av) starkt lysande nejlik­växt om t.ex. gök­blomster och tjär­blomster
göklysa; tjärlysa
belagt sedan 1892; bildn. till 2ljus!!
2lysa lyste el. lös, lyst, presens lyser
verb
ly`sa
1 ut­stråla ljus
JFR brinna 2, skina
något lyser
solen lyste; himlen lyste fosfor­grön; lampan i sov­rummet lyste
○ äv. om något som eg. inte är en ljus­källa
något lyser
kjolen lyste röd
○ äv. med opersonlig konstruktion
det lyser
det lyste i bad­rummet
○ äv. rikta ljus (mot)
någon lyser (med något) (på någon/något)
någon lyser (med något) (på någon)
någon lyser (med något) (på något)
han lyste på väggen med fick­lampan
○ äv. bildligt, spec. synas tydligt (och med uttrycks­fullhet)
något lyser
hatet lyste i hans ögon; felen lyste i ögonen
○ spec. äv. vara intensivt uttrycks­full vanligen på grund av glädje
någon/något lyser
någon lyser
något lyser
barnens ögon lyste; an­siktet lyste av glädje
lysa med sin från­varo se frånvaro
lysa som en fyr­båk synas mycket tydligtstrål­kastarna fick glas­huset att lysa som en fyr­båk i natten
belagt sedan senare hälften av 1300-talet (Fornsvenska legendariet (Codex Bureanus)); fornsvenska lysa 'lysa; förkunna'; till 2ljus!!
2 i vissa ut­tryck; i pret. endastlyste offentligt kun­göra
lysning
någon lyser någon/något
någon lyser någon
någon lyser något
lysa frid över någons minne; Luther lystes i bann
○ spec. i fråga om kun­görelse i kyrkan av planerat gifter­mål mest historiskt
någon lyser till något någon lyser för någon
lysa till äktenskap; det lystes för Olle och Anna-Greta
belagt sedan slutet av 1200-talet Westgöta-Lagen
lysalysande
lysa igenom, lysa upp, lysa ut