publicerad: 2021  
groda grodan grodor
grod·an
substantiv
gro`da
1 typ av stjärtlöst grod­djur med långa bak­ben som an­vänds vid hopp på land
JFR padda
groddamm; grodyngel; barnmorskegroda; klockgroda; långbensgroda; lövgroda; åkergroda
några grodor kväkte i diket; den vanliga, ofta rödbruna och mörkfläckiga grodan; den gröna (eller bruna) ätliga grodan
äv. om knäande skutt som liknar en grodas
hoppa groda
belagt sedan 1603; äldre sv. gro, trol. om­bildat efter lågtyska krode med samma betydelse; av dunkelt urspr.
2 pinsam fel­sägning
JFR fadäs
språkliga grodor; det var en riktig groda att kalla utrikes­ministern ambassadör
äv. om annat pinsamt miss­tag
han gjorde en groda och fick genast ge upp partiet
belagt sedan 1866; efter folk­sagan om grodorna som hoppade ur den elaka dotterns mun, när hon skrattade
Små grodorna, små grodorna är lustiga att se.
Svensk sånglek