publicerad: 2021  
grubbla grubblade grubblat
verb
grubb`la
● oupphörligt tänka (på svåra problem) ofta under längre tid och på ett dystert sätt
JFR fundera, grunna
grubblare
någon grubblar (på/över något/sats)
någon grubblar (på något)
någon grubblar (på sats)
någon grubblar (över något)
någon grubblar (över sats)
grubbla över livets mening; hur mycket hon än grubblade kunde hon inte finna någon lösning på problemet
belagt sedan 1700; av lågtyska gruveln, tyska grübeln med samma betydelse, urspr. 'rota i'; besläktat med gräva
grubblagrubblande, grubbel