publicerad: 2021  
gryt grytet, plural gryt, bestämd plural gryten
gryt·et
substantiv
håla som an­vänds som bo­plats eller till­flykt av vissa djur t.ex. grävling, räv, utter el. vild­kanin; ofta ut­grävd av djuret självt och försedd med ett system av gångar
grythund; jordgryt; stengryt
grävlingen låg stilla i sitt gryt för att lura jägaren
belagt sedan 1520-talet; gemensamt germanskt ord, urspr. 'ngt krossat, sönder­malt'; besläktat med sv. dial. grut 'grus; småsten'; jfr ur­sprung till grus, 1gry 1, gryn, gröt