publicerad: 2021  
guding gudingen gudingar
gud·ing·en
substantiv
gu`ding
● (full­vuxen) ejderhanne som hunnit få sin svarta och vita prakt­dräkt
SYN. gudunge
efter häckningen börjar gudingarna dra sig ut mot öppna havet
belagt sedan 1907; sv. dial. gudinge; av okänt urspr.