publicerad: 2021  
1brons bronsen bronser
brons·en
substantiv
[brån´s] äv. [bråŋ´s]
● en brungul, lätt­gjuten legering av koppar och tenn och ibland äv. zink och dylikt; anv. t.ex. i kyrk­klockor och statyer, förr äv. till kanoner
bronsmedalj; bronsstaty
(i/av) brons
(av) brons
(i) brons
en Kristus­figur i brons; på fynd­platsen på­träffades smycken och redskap i brons; brons är starkare än mässing och mer korrosions­beständig
○ äv. om andra kopparlegeringar
aluminiumbrons; guldbrons
○ äv. om brons­färg
skor i brons
○ ibland äv. om före­mål av brons
vackra bronser på ut­ställningen
belagt sedan 1672; av ita. bronzo, urspr. trol. 'koppar från Brindisi', till Brundusium, nu­mera Brindisi
2brons bronset, plural brons, bestämd plural bronsen
brons·et
substantiv
[brån´s] äv. [bråŋ´s]
● bronsmedalj
JFR guld 2, silver 2
bronsman
brons (i/på något)
brons (i något)
brons (på något)
svenskarna tog brons i stafetten
○ äv. om annat liknande pris el. om tredjeplaceringen i sig
belagt sedan 1932; se ur­sprung till 1brons!!