publicerad: 2021  
hamn hamnen hamnar
hamn·en
substantiv
1 större an­läggning för (skyddad) förtöjning, lossning och lastning av far­tyg bestående av kajer, pirar, dockor etc. med kran­utrustning m.m.; med naturligt el. konst­gjort skydd mot sjö­gång
hamnarbetare; hamninlopp; hamnkvarter; containerhamn; exporthamn; fiskhamn; frihamn; småbåtshamn
en is­fri hamn; far­tyget gick in i hamn; far­tyget an­löpte hamnen; far­tyget låg i hamn; en hamn som besväras av starkt tid­vatten; en hamn skyddad av skär­gård; de flesta större hamnar ligger vid flodmynningar; hamnen var inte helt säker förr­än den nya våg­brytaren byggdes
○ äv. om naturlig skyddande formation
nödhamn
i hårt väder kan man söka hamn i en vik på nord­sidan
○ äv. bildligt tryggad plats eller till­varo
i familjens lugna hamn
föra/ro något i hamn upp­nå av­sett resultat med någottopp­mötet rodde det nya fördraget i hamn
ro i hamn med något lyckas full­följa någottill ett gott resultat: det tog tre år att ro i hamn med film­projektet
vara/komma i hamn vara/komma i säkerhetförsta svenska OS-medaljen är i hamn!
belagt sedan 1000-talet (runsten, Ärentuna, Uppland (Sveriges runinskrifter)); runform hafnir (plur., i sammansättn. krik- 'grek-'), fornsvenska hamn; gemensamt germanskt ord, urspr. 'behållare'
2 något ålderdomligt yttre gestalt
JFR skepnad
människohamn
jätten upp­trädde i en örns hamn
○ äv. vålnad
belagt sedan slutet av 1200-talet (Westgöta-Lagen); fornsvenska ham(p)n 'skapnad; skepnad; klädnad'; gemensamt germanskt ord; besläktat med tyska Hemd 'skjorta'; jfr ur­sprung till lekamen