publicerad: 2021  
rep repet, plural rep, bestämd plural repen
rep·et
substantiv
1 (kortare) stycke kraftigt tåg­virke vanligen för fastbindning el. annan enklare funktion
JFR 2garn 2, lina, snöre, tross 1, vajer
repstege; repstump; hamprep
hunden var fast­bunden med ett rep; vakterna band rep om fångarnas hand­lovar; torget var av­spärrat med ett rep
○ spec. om smal (plast)lina som an­vänds vid hopp i lek el. idrott
hopprep
barnen hoppade rep på gården
tala om rep i hängd mans hus (takt­löst) beröra ämnen som är obehagliga för den till­talade
belagt sedan förra hälften av 1300-talet (Uplands-Lagen); fornsvenska rep; gemensamt germanskt ord, urspr. trol. 'remsa; strimla'
2 var­dagligt ofta i sammansättn. repetition
SE 2repa 3
genrep
○ spec. militär­väsen var­dagligt i sammansättn. repetitionsövning
repgubbe; repmånad; repövning
belagt sedan 1950; till repetition