publicerad: 2021  
misstänkt neutrum miss­tänkt, bestämd form och plural miss­tänkta
miss|­tänk·ta
adjektiv
miss`tänkt
● som miss­tänks särsk. för brott men äv. t.ex. för under­målig kvalitet
SE misstänka
huvudmisstänkt; mordmisstänkt; terrormisstänkt
misstänkt (för något/att+verb)
misstänkt (för något)
misstänkt (för att+verb)
oskyldigt miss­tänkt; skäligen miss­tänkt; han är miss­tänkt för mord; an­talet miss­tänkta läke­medel ökar; personerna är miss­tänkta för att ha an­lagt bränderna
○ ofta substantiverat
den miss­tänkte nekade en­vist
belagt sedan 1371 (Bihang till Rimkrönikorna); fornsvenska misthänkter