publicerad: 2021  
iföra sig iförde ifört, presens iför
verb
i`föra sig
● ofta perfekt particip ta på sig kläder
iföra sig något
han låg på sängen iförd morgon­rock
○ äv. i ut­tryck för att ta på sig visst an­svar eller dylikt
han iförde sig rollen som beskyddare
belagt sedan ca 1420 (Bonaventuras Betraktelser); fornsvenska iföra sik
iföra sigiförande