publicerad: 2021
infalla
inföll infallit infallen infallna, presens infaller
verb
in`falla 
1
någon gång lös förbindelse, se
falla in
tidsmässigt vara förlagd till viss tidpunkt, viss veckodag eller dylikt
SYN.
inträffa 1
något infaller tid
julafton infaller i år på en onsdag
belagt sedan 1619;
fornsvenska infalla 'anfalla'
2
äv. lös förbindelse, jfr
falla in
skjuta in (yttrande) som kortare bidrag till samtal ibland under en paus i någon annans yttrande
JFR
avbryta
någon infaller sats
"Det är självklart", inföll han irriterat
belagt sedan 1751
3
äv. lös förbindelse, se
falla in
tränga in spec. om militär styrka eller dylikt
SE
infall 2
några infaller någonstans
fienden inföll i landets norra delar
○
spec. äv. om ljusstrålar
något infaller någonstans
ljuset infaller snett uppifrån; den infallande strålen bryts i linsen
belagt sedan 1385 (Klosterläsning);
fornsvenska infalla
infallainfallande
