publicerad: 2021  
inherent neutrum inherent, bestämd form och plural inherenta
in·her·ent
adjektiv
inheren´t
som ut­gör en naturlig egenskap hos någon el. något
inherent (i något)
inherent (hos någon/något)
inherent (hos någon)
inherent (hos något)
språk­förmågan är inherent hos barnet
belagt sedan ca 1810; av lat. inhæ´rens 'som in­går i någons eller någots väsen'