publicerad: 2021  
inriktning in­riktningen in­riktningar
in|­rikt·ning·en
substantiv
in`riktning
● (in­ställt) läge för verkan i viss riktning mot konkret el. ofta abstrakt mål
JFR orientering 1
inriktning (av något) (mot/på något)
inriktning (av något) (mot något)
inriktning (av något) (på något)
inriktning (av något) (på att+verb/sats)
inriktning (av något) (på sats)
inriktning (av något) (på att+verb)
in­riktning på väsentligheter
○ äv. med ton­vikt på målet
den nye chefen ville ge verksamheten en annan in­riktning
belagt sedan 1850