publicerad: 2021  
kallelse kallelsen kallelser
kall·els·en
substantiv
kall`else
1 (formell) upp­maning till in­ställelse spec. till visst möte, för visst upp­drag etc.
kallelsetid
kallelse (till någon/något)
kallelse (till någon)
kallelse (till något)
kallelse (om något)
kallelse till samman­trädet hade ut­gått i god ordning
spec. äv. till läkare eller dylikt
hon fick kallelse till mammografi
spec. äv. om en typ av direkt utnämning till högre tjänst mest historiskt
kallelseförfarande
han fick kallelse till en professur i Lund
äv. om konkret skrivelse eller dylikt
belagt sedan 1400–25 (Heliga Birgittas uppenbarelser); fornsvenska kallilse; till 1kalla!!
2 hög­tidligt (livs)upp­gift som upp­levs som synnerligen viktig och ofta är relaterad till högre (ibland religiösa) syften
kallelse (till något) kallelse (att+verb)
Florence Nightingale kände som sin kallelse att bli sjuk­sköterska; han mognade till in­sikt om sin konstnärliga kallelse
sär­skilt om religiöst betingad upp­gift
kallelsegärning
kallelse i kristlig mening är in­bjudan till Guds rike
belagt sedan 1400–25 Heliga Birgittas uppenbarelser