publicerad: 2021  
kam kammen kammar
kamm·en
substantiv
kam´
1 ett hår­vårds­redskap som består av en skena med en rad tänder
fickkam; luskam; utredningskam
kam och hår­borste; dra en kam genom håret
○ äv. om andra liknande före­teelser
tuppkam
○ äv. något ut­vidgat
ullkam; vävkam
dra/skära alla över en kam bedöma alla likavilket an­tyds vara fel­aktigt: hon vill inte dra alla medier över en kam utan tycker det är skillnad på t.ex. dags­press och kvälls­press
kammen växer på någon någon blir hög­färdigefter segern växte kammen på laget och nu siktar de på att ta hem cupen
belagt sedan 1100–1200-talet (runristad kam av ben, Lund, Skåne (Danmarks Runeindskrifter)); runform kab, fornsvenska kamber 'kam; fjäder­kam; tak­ås'; gemensamt germanskt ord, urspr. 'försedd med tänder'; idiomet skära alla över en kam (1624) efter tyska alle über einen Kamm scheren, urspr. om hårklippning eller klippning av får
2 lång­sträckt upp­höjning på före­mål, naturföreteelse etc.
bergskam; höftbenskam; takkam; vågkam
belagt sedan slutet av 1200-talet Westgöta-Lagen