SAOL SO SAOB Alla tre SO Svensk ordbok publicerad: 2021 kanton kantonen kantoner kant·on·en substantiv [-o´n] el. [-å´n] ● delstat i Schweiz belagt sedan 1734; av franska canton, ita. cantone 'distrikt; kanton'; till lat. can´tus 'hjulring; kant'; jfr ursprung till kant SO Alfabetisk lista kantig adj. kantilena subst. kantin subst. kantklippa verb kantnål subst. kanton subst. kantor subst. kantorsexamen (kantor) kantra verb kantskoning (skoning) kantslipa (kant) Till alla ordböcker