publicerad: 2021  
karbunkel karbunkeln karbunklar
karb·unkl·ar
substantiv
karbunk´el
1 (större) böld
även en vanlig finne är att betrakta som en karbunkel
belagt sedan 1635; fornsvenska karbunkula 'karbunkelsten'; av medeltidslat. carbun´culus, eg. 'glödande kol', till lat. car´bo 'kol'
2 ålderdomligt röd ädel­sten särsk. om rubin och granat
belagt sedan 1430–50 Konung Alexander