publicerad: 2021
kavel
kaveln kavlar
kavl·en
substantiv
ka`vel 
1
ett cylinderformigt (trä)redskap som är rörligt kring sin axel spec. för utbakning av deg el. för mangling
brödkavel; mangelkavel
belagt sedan slutet av 1200-talet (Westgöta-Lagen); 1664 om brödkavel;
fornsvenska kafle 'munkavle, budkavle m.m.', urspr. 'runt trästycke'
2
del av svärdfäste som man griper om med handen
belagt sedan 1769
3
vanligen i sammansättn.
trästav med (skriv)tecken
belagt sedan slutet av 1200-talet (i sammansättn. bud-; (Westgöta-Lagen))
