publicerad: 2021  
klapp klappen klappar
klapp·en
substantiv
1 lätt, vänligt slag med öppen hand
en klapp (på/i något)
en klapp (i något)
en klapp (på något)
en klapp på huvudet; han gav honom en vänskaplig klapp på axeln
○ äv. smekning
en klapp på kinden
○ ibland bildligt i ut­tryck för måttligt beröm
i rapporten fick kommunen en klapp på axeln för sitt jämställdhets­arbete
belagt sedan 1734; till 1klappa!!
2 vanligen i sammansättn. julgåva i paket som öppnas på jul­afton
julklapp
hårda klappar; mjuka klappar; dela ut klapparna
belagt sedan 1760; se ur­sprung till julklapp
3 vanligen i sammansättn. metall­föremål som är ledbart fästat på ytter­dörr och av­sett att knacka med
portklapp
belagt sedan 1738