publicerad: 2021  
knäfalla knäföll knäfallit knäfallen knäfallna, presens knäfaller
verb
knä`falla
● sänka sig ner på knä som tecken på vördnad eller dylikt
någon knäfaller (för någon/något)
någon knäfaller (för någon)
någon knäfaller (för något)
hon knä­föll fram­för minnes­märket över de döda
belagt sedan senare hälften av 1300-talet (Fornsvenska legendariet (Codex Bureanus)); fornsvenska knäfalla
knäfallaknäfallande, knäfall