publicerad: 2021  
knyta knöt knutit knuten knutna, presens knyter
verb
kny`ta
● ofta med partikel som an­ger resultat, sär­skiltfast, ihop fästa samman med knut(ar)
knytband
någon knyter (fast/ihop) något (med något)
någon knyter (fast) något (med något)
någon knyter (ihop) något (med något)
någon knyter (ihop) någon med någon någon knyter något (om något)
någon knyter någon/något till någon/något
någon knyter någon till någon
någon knyter någon till något
någon knyter något till någon
någon knyter något till något
knyta sko­snörena; knyta ihop plast­påsen; knyta ett band runt håret; hon knöt fast hunden vid staketet
○ äv. till­verka (något) med hjälp av knutar
knyta ett nät; knyta rya­mattor
○ äv. dra samman
knyta näven
○ äv. bildligt, spec. om att upp­rätta förbindelse av något slag
knyta nya med­arbetare till sig
○ spec. äv. abstraktare
de knöt stora förhoppningar till den nye chefen
knyta ihop säcken se säck
knyta vänskaps­band se vänskapsband
belagt sedan 1420–50 (Ett fornsvenskt legendarium (Codex Bildstenianus)); fornsvenska knyta; bildat till knut
knytaknytande, knytning
knyta an, knyta sig, knyta upp